Budgetfullmäktige med ADHD hjärna

Efter två dagars budgetfullmäktige kan jag kort och gott konstatera, även om det inte är någon nyhet, att jag inte kan lyssna, tänka och skriva samtidigt. Är helt enkelt kass på att hålla två, eller fler bollar i luften samtidigt. Hade med mig datorn till fullmäktige och tänkte att jag kan göra lite nytta mellan varven, t ex svara på mejl, läsa handlingar, kolla fakta och fylla i kalendern. Tänkte dessutom att jag ska passa på att rapportera genom sociala medier vad som händer och sker i fullmäktige. Ni vet! Kunskap- och demokratispridning. Allt levererat med skarpsynt klarhet och vass penna. Det jag behändigt missade i planeringen var den där lilla detaljen som kallas för exekutiva funktioner, den där kognitiva förmågan jag inte har, men alltid tror jag har när jag planerar något. Jag lyckas liksom inte med att skriva ner något lika snabbt som jag tänkter tanken, och när jag enträget försöker minnas och formulera mig så upptäcker jag att alla bytt ämne och gått vidare till något annat. Det är så oerhört frustrerande. Även om jag kan trösta mig med att jag har relativt hög IQ så är det frustrerande. Det är samma problem som gjorde att jag inte klarade grundskolan och som fick mig att känna mig dum, obekväm och misslyckad redan som barn.

Nåja! Jag får låta allt sjunka ner, sortera tankarna här hemma i lugn och ro. Sedan kan jag dela med mig. Och jag har gett mig banne på att jag ska lära mig använda twitter.

Annonser

Omstart

Det blev en paus innan jag knappt kom igång. Nu är det inte så att jag inte gjort något sedan jag skrev senaste inlägget. Snarare tvärtom! Och jag har skrivit massor av inlägg i skallen. Tankarna kolliderar och jag har så mycket jag skulle vilja ha sagt, så mycket jag vill få ur mig. Förra veckan avslutade jag med att ställa ut för Attention Borås på ett seminarium som Borås stad arrangerade. Temat var ”Barn och Unga – Vårt gemensamma ansvar?”. Jag hann prata med både nyttiga och onyttiga människor och då menar jag  nyttiga för föreningen. (onyttiga är dem man pratar med för nöjes skull). Det var verkligen en bred samling människor som deltog under dagen och jag kommer bara ihåg några av dem.

Dagen efter vaknade jag med världens huvudvärk och blev liggandes hela lördagen. Jag har haft migrän sedan jag var barn men är fortfarande lika oförbered idag som då när attackerna kommer. Ibland går det lång tid emellan attackerna vilket det gjort denna gång. Givetvis hade jag inte min medicin hemma så det var bara till att lägga sig i soffan och vänta ut anfallet. Som tur var gick det över fram mot eftermiddagen. Det många däremot inte känner till när det gäller migrän är den känsla av overklighet som kommer över en. Efter ett anfall känner jag mig ofta omtöcknad och svag i musklerna. Det tar faktiskt en till två dagar innan jag klarnar till. Det mest obehagliga däremot är den bomullsfilt som lägger sig över veckan som gått. Det är som att vakna upp mitt i en dröm som man kommer ihåg suddiga, otydliga delar av, men inte sammanhanget.

Nu är det i alla fall tisdag och jag börjar klarna till. Tankarna har som sagt snurrat runt och jag har, faktiskt, varit mer ofokuserad än vanligt. Har börjat skriva massor av inlägg och har utkast sparade. Men koncentrationen har inte funnits där och då lyckas jag inte strukturera texten och jag lyckas inte avsluta. Jag börjar skriva, raderar, börjar om, raderar och glömmer av vad det var jag jag tänkte skriva från första början. Får en ny idé och sparar den första ofärdiga texten som utkast och börjar på en ny med samma resultat. Efter ett tag upptäcker jag att jag gör något helt annat. Jag börjar helt enkelt testa lite andra teman här på worldpress, testar olika färger, stilar o.s.v. Det ena leder till den andra och jag måste givetvis göra en ny header och har redan hunnit göra tio varianter eftersom jag inte kan bestämma mig vilken av alla idéer jag tycker är bäst. Så rullar det på, runt och runt, jag lyckas liksom inte fånga mina tankar. Min hjärna snabbspolar allt och det tar ett tag innan jag hittar stoppknappen.

Minnesträning

Försöker träna upp mitt arbetsminne som är ett stort problem för mig. Faktum är att jag knappt har någon alls. Fick tips om en app som heter Brain N-Back. Har kört den några gånger om dagen nu. I början höll jag på att ge upp då jag knappt fattade något. Men skam den som ger sig. Börjar få grepp nu och har faktiskt förbättrat mina resultat om än lite. Actually train your brain with Brain N-Back http://goo.gl/rfmAE

Jag sover inte längre Reinfeldt

Sömn har aldrig varit min starka sida. Svårt att komma i säng, svårt att varva ner och somna, svårt att vakna. Min dygnsrytm har aldrig fungerat riktigt som den ska och definitivt inte som samhället vill att det ska fungera. Jag segar mig upp på morgonen, är omtöcknad på dagen och piggnar till på kvällen. Upp med tuppen och ner som en pannkaka. Precis som man ska om man är en ansvarsfull vuxen människa.

Om det nu vore så att jag fick några rofyllda timmar varje natt så har dock Reinfelt och kompani sett till att råda bot på detta ofog. Jag tar för givet att alla känner till hans bok ”Det sovande folket” där han klart och tydligt förklarar varför vi, svenska folket, måste väckas. Jag vet dock att Reinfeldt inte har lyckats fullt ut ännu, men skaran växer sakta men säkert. Jag är en av alla tusentals svenskar som numera får fundera på hur jag ska klara mig ekonomiskt, hur jag ska försörja mig, hur min framtid kommer se ut. Jag har svårt att reglera den där ångesten som gärna kommer krypande, särskilt på natten, som får hjärtat att klappa lite extra. Den som får det att krypa i kroppen och täpper till andningen. Den där ångesten som väcker mig med ett ryck på natten med en känsla av att jag är jagad. Jag är lite avig som inte har förstått att det är jag som ska ut och jaga. ”Hungriga vargar jagar bäst”, var det ju.

Idag bollas jag mellan olika myndigheter där byråkrati och regelverk är viktigare än människan. Jag vet att jag är otacksam Reinfeldt. Precis som du tänkt dig står jag ett steg närmare arbetsmarknaden. Jag står också ett steg närmare ekonomisk kollaps och ett steg närmare hjärnsläpp. Precis som det var tänkt att fungera tyckte jag mig höra dig säga en dag på radion. Som tur var har jag anhöriga som kan hjälpa till när trygghetssystemet inte fungerar. Också det precis som det var tänkt.

Men Reinfeldt! Är det inte dags att lägga in en högre växel nu? Är det inte dags att ruska om lite extra nu? Alla har ju inte vaknat ännu. Jag hjälper gärna till och sprider ditt budskap. Börjar med ett litet klipp ur din bok.

De som lever på bidrag […] skall göra detta väl medvetna om att det kan leda till att ingen standard garanteras. Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras. De hälsosamma riskerna är mycket mänskligare än den falska tryggheten.

PS! Försäkringar som t.ex sjukförsäkringen och A-kassa går också in under bidrag.

Reportage i TV4:s lokala nyhetskanal

Tycker det är oerhört pinsamt att både se och höra mig själv i rörlig media. Självkritik är en av mina starka sidor, det måste jag medge, men ibland är det också berättigat. Har fått massor av positiv feedback och snälla kommentarer. Jag är också oerhört glad att inslaget blev så neutralt som det blev. Under många år, och faktiskt fortfarande, finns det ett stort moraliserande i debatten kring ADHD. Det gör att många med diagnos inte vill visa sig offentligt. De vill inte berätta för vänner, arbetskamrater och för sina chefer att de har ADHD. En del orkar inte förklara sig, en del orkar inte utsätta sig för antydningarna och en del är rädda för att få sparken. Det är så tragiskt och är den största anledningen till att jag trots allt ställer upp i media. Jag vill sprida kunskap och försöka vara en röst för andra.

Reportage i TV4:s lokala nyhetskanal

Nu är det inte roligt längre

Sitter här med den nya modulen i projektet jag är med i. Under veckan skulle jag bli bättre på att använda kalendern och påminnelser. Tyckte det fungerade hyfsat och kände mig positiv och motiverad. Nu ska jag ta steget vidare och börja dela upp uppgifter i mindre delar och lägga in dem som påminelser och använda mig av anteckningar. Kommande vecka ska jag testa Evernote på min mobil så att jag kan lägga in anteckningar direkt innan jag glömt vad det var jag tänkte på. Tankar som alltid snurrar runt men hela tiden ersätta av nästa tanke, nästa tanke och nästa tanke. Helt plötsligt blev allt mycket jobbigare och känns inte alls lika roligt.

Min ADHD sida gör sig påmind och nyhetens behag har lagt sig. Genast blir allt motigare. Värst av allt är att jag måste ta tag i allt jag försöker undvika. Jag måste sätta mig ner och tänka igenom vad jag ska göra, hur det ska göras och vilken tid det tar. Detta kräver att jag koncentrerar mig och behåller uppmärksamheten. Det är så mycket enklare att bara sätta igång med något, även om det är ogenomtänkt, omöjligt och att det inte blir färdigt innan jag fått nästa idé.

Jag är ju inte dum och ser både poängen och nyttan med upplägget. Det är ju alltid det ogenomtänkta som gör att jag känner stress och missar enkla saker som att handla, städa och laga middag. Det är mycket roligare att möblera om eller måla ett rum som enligt mig, just nu, behöver frächas upp. Det är roligare att sätta sig framför datorn och surfa runt lite eller att läsa en bok som gör att man glömmer tid och rum. Jag inser att jag måste få lite ordning på livet och på min hjärna. Jag kommer få tid över till att göra sådant jag tycker är kul också. Den möda jag får lägga ner nu belönar sig säkert i längden. Men hur positivt jag än försöker formulera mig och hur mycket än mitt förnufftiga jag försöker tänka så finns det en liten trotsig del av mig som bara skriker ”jag vill inte göra det här!”.

Att trampa nya stigar kan straffa sig

Vattenfylld stig

Vattenfylld stig

Tog en promenad idag med Sander. Inte så spännande och inga nyheter direkt. Promenerar gör vi varje dag, Sander och jag. Men idag tänkte jag att det var dags för en längre promenad nu när det äntligen var uppehåll. Det har ju regnat i flera dagar och en puff som Sander gillar inte dåligt väder.

Vi går ner till idrottsgården och börjar gå utmed ena slingan på 2 km. Sander rusar glatt fram och tillbaka, sniffandes, lycklig av att få gå sin kända runda och pinka in reviret som andra hundar har hunnit markera . Av någon anledning får jag plötsligt ett infall och viker av in på en stig. Kan ju alltid vara trevligt att förnya sig och hitta nya vägar. Sander är inte lika lycklig längre och det blir allt blötare och sankare. Stigen svämmar över på flera ställen och jag inser att min goda idé inte var så god. Vända om kändes inte som ett alternativ när man nästan var framme och redan hunnit gå flera kilometer. Enda alternativet var att runda pölar och traska i skogen. Jag i mina tunna joggingskor svärandes över att jag åtminstone borde ha tagit på mig stövlar. En hint, om jag tänkt efter, skulle kunnat vara att det regnat i flera dagar.

Hem kom vi om än inte torrskodda. Båda två dyngsura. Stackars Sander är dock inte skapad för strapatser i skogen och var blöt, lerig och i hans pälsen hängde både kvistar och löv. Ett bad stog nog inte högt på hans lista men det fanns inte andra val. Tyvärr innebär ett bad också föning, borstning och utredning av tovor. Inte riktigt så jag tänkt mig eftermiddagen. Nu tänker jag hålla mig till redan upptrampade stigar ett tag framöver. I alla fall tills jag får nästa infall.