Kontrollbehov och kompensering

Jag har försökt bli kompis med mitt röriga jag. Ibland fungerar det bra och i bland mindre bra. Tills för några år sedan kämpade jag desperat med att hålla skenet uppe. Att vara den jag aldrig var. Jag slog tvist på mig själv för att lyckas hålla det städat hemma. Att komma ihåg tider, att inte glömma extrakläder till barnen och matsäckar till utflykter. För att hålla allt samman växte ett enormt kontrollbehov fram. Jag var tvungen att veta allt så jag kunde förbereda mig. Många kvinnor med ADHD berättar samma sak. Man vet hur allt ska vara och man kämpar utan att få till det. Man lär sig att kompensera för sina brister och ägnar enorm tid på att skyla över.

Vis av erfarenhet försöker jag vara mer avslappnad. Jag kommer aldrig vara någon ordningsam person. Jag städar och det blir stökigare. Det är bara att acceptera. Men ibland kommer det gamla krypande över mig. Till exempel som när TV4 besökte mig häromdagen och jag röjde i panik. Egentligen skulle jag bara ha ryckt på axlarna och insett faktum. Det gick åt helsike igen med min planering. Jag är också övertygad om att journalisten hade föredragit kaos så bilden av en vuxen med ADHD hade stämt bättre överens med den allmänna bilden.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s