Snöar in mig på arbetsmarknadspolitik

På onsdag anordnas Psykiatrins dag på kulturhuset i Borås och det är tänkt att Attention Borås skall hålla bokbord under dagen. Av någon konstig anledning lyckas jag inte med att pricka in den 12:e i 12:e. Packade redan förra månaden materialet som skulle med innan jag upptäckte misstaget. Idag var det dags igen. Masar mig upp tidigt på morgonen och förbereder mig för att åka, bestämmer mig i sista stund för att kolla instruktionerna vi fått av anordnarna, och tur var det! Det var ju som sagt var inte idag utan på onsdag. Och ja! Jag har skrivit in det i kalendern. (nu)

Vad gör man då en dag som denna? En dag som helt plötsligt är tom. Det är ju snart jul så städa, handla, baka o.s.v. står på listan, eller rättare sagt, borde stå på listan. Problemet är att jag inte gillar tråkiga saker som måste göras så jag fastnade framför datorn istället och har plöjt igenom massor av utredningar och forskningsrapporter om funktionsnedsattas villkor på arbetsmarknaden. Deprimerande men lärorikt och defenitivt mer intressant än städning. Har man dessutom en hjärna som ständigt hoppar från tanke till tanke och en kropp som viljelöst hänger på är det avkopplande att kunna sjunka ner i något och stänga ute allt annat. ADHD innebär inte per automatik att man inte kan läsa längre texter. Däremot är det svårt att reglera aktivitetsnivån och är jag inte motiverad är det svårt att få något gjort, då kryper det i kroppen och jag blir olidligt rastlös. Däremot kan jag bli hyperfokuserad på det som fångar mitt intresse för stunden och glömmer både tid och rum.

Att försöka få en bild av hur arbetsmarknaden ser ut för personer med funktionsnedsättningar är rätt svårt. Statistiska centralbyrån samlar ständigt data till något som kallas för AKU (arbetskraftsundersökning) där man kan följa hur arbetslösheten stiger/sjunker för varje månad, kvartal och år. Förut gjorde man även ett tillägg till AKU:n vart fjärde år där man redovisade funktionsnedsattas situation på arbetsmarknaden. Detta tillägg är numera borttaget vilket innebär att de senaste tillförlitliga siffrorna är från 2008. Det är med andra ord näst intill omöjligt att få någon övergripande syn på läget och istället får man leta efter olika utredningar och pussla ihop ett och ett. Lägger man samman det material som finns växer dock en bild fram av en grupp människor som står långt från arbetsmarknaden och som har sämre livsvillkor. De har sämre hälsa, sämre ekonomi och en låg framtidstro.

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s