Vilken verklighet lever politikerna egentligen i?

Jag och alla andra politiker lever i samma verklighet som alla andra. Vi är inte bara politiker utan också medborgare, invånare, föräldrar, studerande, arbetande. En del av oss har barn på förskolan, grund- och gymnasieskolan. Några har sina föräldrar på äldreboende. En del av oss jobbar i kommunen, andra i den privata sektorn. Några har egna företag. Vi är med andra ord helt vanliga människor som bor i Borås stad.

Trots BRÅ:s senaste rapport, och egna erfarenheter, av hot och påhopp skall jag kort beskriva mig själv. Jag sitter i Borås stads kommunfullmäktige för socialdemokraterna sedan i våras. Jag är fyrtio år, är sambo och har två barn som dessutom har funktionshinder. Jag är född och uppvuxen på Hulta, hängde på ”unkan” och Hässleholmen med mina vänner. Jag gick på Särlaskolan och sedan på Bäckäng. Jag har idrottat och varit engagerad i föreningar.

Mina barn har gått på förskola, grundskola och nu på gymnasiet. Anledningen till att jag engagerade mig politiskt var för att jag vill påverka. För att jag inser att man inte kan sitta hemma vid köksbordet om man vill arbeta för förändring. Speciellt skolan är en fråga jag brinner för eftersom jag fick kämpa hårt för att mina skulle klara sig igenom alla år i grundskolan. Alla besparingar drabbar alltid barn med särskilda behov i första led. De får inte stöd de har rätt till och kan inte tillgodogöra sig den utbildning de har rätt till. De stöts ut, klarar inte alla ämnen, mobbas, möts av okunskap och fördomar. Elevassistenter dras in, åtgärdsplaner genomförs inte och hjälpmedel köps inte in. Konsekvenserna av skolans misslyckande är ett livslångt utanförskap. Så ja! Jag lever i allra högsta grad i verkligheten. Och ja! Jag påverkas också av politiska beslut.

Vi politiker är inte allenarådande. Vi uttrycker vår vilja, vi är beslutsfattare och det låter möjligen som om vi har stor makt. Men vi har också utförare i form av bl.a. tjänstemän. De ska verkställa fattade beslut och ibland blir det inte som vi politikerna tänkt sig. Däremot får vi ta ansvar. Vi tar ansvar för beslut som fattas även om vi ibland, på ett personligt plan, inte håller med om besluten. Det är det som kallas för demokrati. Motsatsen till demokrati är diktatur och möjligen är det lättare och går snabbare om en persons vilja styr en stad eller ett land.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s