Min alter egos bekännelse.

Federley som är en av centerpartiets företrädare i riksdagen hänvisar till sin alter ego Ursula när han bl.a låter sig bjudas på resor och lyxhotell. Tänkte att jag också skulle köra på detta med alter ego, men stryker det där med lyxen, det skulle nog bara vara bortkastad på mig. Är lite osäker på vem av mig som ska vara den andra personligheten. Är det när jag är politiker, när jag är förälder, när jag är dotter, när jag är mig själv? Är jag någonsin mig själv?

Igår deltog, någon av mig, under Psykiatrins dag som uppmärksammades av Borås stad och Södra Älvsborgs närvårdssamverkan. Jag representerade Attention Borås och delade ut broschyrer och pratade med dem som var intresserade av frågor som rör NPF diagnoser, d.v.s. ADHD, Aspergers, OCD och Tourettes syndrom och lite annat. Jag lyssnade även på delar av föreläsningarna som hölls under dagen där två personer pratade om ångesttillstånd och schizofreni. Psykisk ohälsa omgärdas av så otroligt mycket fördommar att många väljer att vara tysta. Enligt (H)järnkoll är det så många som 75% som väljer att inte berätta något för sin omgivning. 54% upplever att andra tar avstånd och behandlar dem annorlunda när de får veta att personen lider av psykisk ohälsa. Visst är det skrämmande? Vill vi ha det så här?

Den enda lösningen på problemet är att prata om det. Att prata om depressioner, ångest, fobier och allt det skrämmande som kan drabba oss alla. Så jag drar mitt strå till stacken och erkänner att jag är en av alla dessa människor. Jag har inte bara ADHD av kombinerad typ. Jag är dessutom Bipolär, har social fobi samt panikångest. Några i min omgivning vet om det men defenetivt inte många. Det är som sagt var inget man går omkring och hojtar om. De flesta ser mig som högfungerande och vill inte ta till sig när jag försöker förklara vad jag klarar och inte klarar av. Psykisk ohälsa är inget som syns och det har inget med intelligensen att göra.

Nu återstår det bara att se reaktionerna hos dem som läser mitt inlägg. Jag har ju som tur var, eller kanske otur, bara några som läser det jag skriver. Lite skrämmande är det trots allt att berätta öppet om sina diagnoser och att lämna ut sig så här. Å andra sidan var det nästan lika skrämmande att erkänna att man var politiskt engagerad. Det finns en gemensam nämnare och det är den utsatthet man drabbas av. Man utsätts för andras tyckande och tänkande och rättfärdigande. Andra börjar se på en med andra ögon. Man värderas annorlunda. Politker får inte ha några fel och brister. Det paradoxala är att vi kräver fullkomlighet hos politiker samtidigt som vi anklagar dem för att leva i en annan värld, i en annan verklighet. Så hur ställs en person som mig i relation till medborgarnas krav på perfektion hos de folkvalda?

Det kanske är enklast att bestämma sig för att det är mitt alter ego som skrivit denna text. Vem den personen nu är?

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s