Crosscage lät som en bra idé

Är inte speciellt road av att gå på gym men dottern behövde komma igång och röra på sig så jag tänkte att jag får fungera som dragkrok. Har tränat och tävlat sedan barnsben så hur svårt kan det vara? Även om det gått några år sedan jag slutade med elitidrott så har jag i alla fall promenerat med hunden.

Sagt och gjort! Har skaffat mig ett gymkort och bekantat mig lite med maskinerna. Problemet är bara den att jag tappar intresset fort om det inte händer något nytt. Löpbandet flög jag av redan andra gången då jag började tänka på något helt annat. Konstaterade snabbt att det krävs koncentration även där. Maskinerna är tradiga och man kör bara samma sak varje gång. Suck! Tänkte att jag måste variera träningen för att inte lägga av direkt så jag tittade runt på sidan och läste på om gruppassen. Upptäckte fort att det finns en uppsjö av dem och jag har ingen aning om vad en bråkdel av dem innebär. Men, men! Någon gång måste man testa nytt!

Efter lite sökande fastnade jag för något som de döpt till Crosscage. Fanns inte mycket information på sidan men av någon anledning fick jag för mig att det mest var en genomgång av de där ställningarna som finns uppställda på gymmen, det är ju inte helt fel att veta hur de fungerar tänkte jag. Kände mig lite osäker när jag väl var på plats för det var inte alls som jag föreställt mig. När instruktören dessutom såg tvivlande på mig och frågade om jag tränat något innan och förklarade att det var ett hårt styrkepass började jag på allvar fundera på vad jag gett mig in på. Men väl på plats så kan jag inte vända så givetvis svarar jag lite lagom glatt att jag minsann tränat på maskinerna och att jag gör det jag orkar. Nu sitter jag här framför datorn och orkar knappt trycka ner tangenterna. Instruktören körde stationer där vi fick gå runt och köra mjölksyreträning med vikter. En minut på varje station, 30 sekunders vila. Ibland frågade han vänligt om vi ville dricka lite vatten så jag lyckades snika till mig någon extra sekunds vila. Och så jag förbannar min envishet nu. Varför kan jag inte göra som jag sagt och tänkt mig? Kör det du orkar. Lugnt och fint! Men inte då! Det här ska jag klara och det gjorde jag i 30 minuter sedan var det tomt i musklerna. Så tomt att jag knappt lyckades ta mig hem.

Så nu har jag bestämt mig. Innan jag bokar nästa pass så ska jag köra massor med vikter så jag kan anmäla mig på nytt och klara hela kalaset. För man kan inte ge upp och hoppa det som är jobbigt. Det låter lite flåshurtigt men jag hatar att förlora. Så jag kommer kämpa tills jag klarar det och sedan får jag leta reda på någon ny utmaning för jag är övertygad om att jag kommer tycka det här är tråkigt när jag väl fått kläm på det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s