Vilken verklighet lever politikerna egentligen i?

Jag och alla andra politiker lever i samma verklighet som alla andra. Vi är inte bara politiker utan också medborgare, invånare, föräldrar, studerande, arbetande. En del av oss har barn på förskolan, grund- och gymnasieskolan. Några har sina föräldrar på äldreboende. En del av oss jobbar i kommunen, andra i den privata sektorn. Några har egna företag. Vi är med andra ord helt vanliga människor som bor i Borås stad.

Trots BRÅ:s senaste rapport, och egna erfarenheter, av hot och påhopp skall jag kort beskriva mig själv. Jag sitter i Borås stads kommunfullmäktige för socialdemokraterna sedan i våras. Jag är fyrtio år, är sambo och har två barn som dessutom har funktionshinder. Jag är född och uppvuxen på Hulta, hängde på ”unkan” och Hässleholmen med mina vänner. Jag gick på Särlaskolan och sedan på Bäckäng. Jag har idrottat och varit engagerad i föreningar.

Mina barn har gått på förskola, grundskola och nu på gymnasiet. Anledningen till att jag engagerade mig politiskt var för att jag vill påverka. För att jag inser att man inte kan sitta hemma vid köksbordet om man vill arbeta för förändring. Speciellt skolan är en fråga jag brinner för eftersom jag fick kämpa hårt för att mina skulle klara sig igenom alla år i grundskolan. Alla besparingar drabbar alltid barn med särskilda behov i första led. De får inte stöd de har rätt till och kan inte tillgodogöra sig den utbildning de har rätt till. De stöts ut, klarar inte alla ämnen, mobbas, möts av okunskap och fördomar. Elevassistenter dras in, åtgärdsplaner genomförs inte och hjälpmedel köps inte in. Konsekvenserna av skolans misslyckande är ett livslångt utanförskap. Så ja! Jag lever i allra högsta grad i verkligheten. Och ja! Jag påverkas också av politiska beslut.

Vi politiker är inte allenarådande. Vi uttrycker vår vilja, vi är beslutsfattare och det låter möjligen som om vi har stor makt. Men vi har också utförare i form av bl.a. tjänstemän. De ska verkställa fattade beslut och ibland blir det inte som vi politikerna tänkt sig. Däremot får vi ta ansvar. Vi tar ansvar för beslut som fattas även om vi ibland, på ett personligt plan, inte håller med om besluten. Det är det som kallas för demokrati. Motsatsen till demokrati är diktatur och möjligen är det lättare och går snabbare om en persons vilja styr en stad eller ett land.

Annonser

Budgetfullmäktige med ADHD hjärna

Efter två dagars budgetfullmäktige kan jag kort och gott konstatera, även om det inte är någon nyhet, att jag inte kan lyssna, tänka och skriva samtidigt. Är helt enkelt kass på att hålla två, eller fler bollar i luften samtidigt. Hade med mig datorn till fullmäktige och tänkte att jag kan göra lite nytta mellan varven, t ex svara på mejl, läsa handlingar, kolla fakta och fylla i kalendern. Tänkte dessutom att jag ska passa på att rapportera genom sociala medier vad som händer och sker i fullmäktige. Ni vet! Kunskap- och demokratispridning. Allt levererat med skarpsynt klarhet och vass penna. Det jag behändigt missade i planeringen var den där lilla detaljen som kallas för exekutiva funktioner, den där kognitiva förmågan jag inte har, men alltid tror jag har när jag planerar något. Jag lyckas liksom inte med att skriva ner något lika snabbt som jag tänkter tanken, och när jag enträget försöker minnas och formulera mig så upptäcker jag att alla bytt ämne och gått vidare till något annat. Det är så oerhört frustrerande. Även om jag kan trösta mig med att jag har relativt hög IQ så är det frustrerande. Det är samma problem som gjorde att jag inte klarade grundskolan och som fick mig att känna mig dum, obekväm och misslyckad redan som barn.

Nåja! Jag får låta allt sjunka ner, sortera tankarna här hemma i lugn och ro. Sedan kan jag dela med mig. Och jag har gett mig banne på att jag ska lära mig använda twitter.

Jag sover inte längre Reinfeldt

Sömn har aldrig varit min starka sida. Svårt att komma i säng, svårt att varva ner och somna, svårt att vakna. Min dygnsrytm har aldrig fungerat riktigt som den ska och definitivt inte som samhället vill att det ska fungera. Jag segar mig upp på morgonen, är omtöcknad på dagen och piggnar till på kvällen. Upp med tuppen och ner som en pannkaka. Precis som man ska om man är en ansvarsfull vuxen människa.

Om det nu vore så att jag fick några rofyllda timmar varje natt så har dock Reinfelt och kompani sett till att råda bot på detta ofog. Jag tar för givet att alla känner till hans bok ”Det sovande folket” där han klart och tydligt förklarar varför vi, svenska folket, måste väckas. Jag vet dock att Reinfeldt inte har lyckats fullt ut ännu, men skaran växer sakta men säkert. Jag är en av alla tusentals svenskar som numera får fundera på hur jag ska klara mig ekonomiskt, hur jag ska försörja mig, hur min framtid kommer se ut. Jag har svårt att reglera den där ångesten som gärna kommer krypande, särskilt på natten, som får hjärtat att klappa lite extra. Den som får det att krypa i kroppen och täpper till andningen. Den där ångesten som väcker mig med ett ryck på natten med en känsla av att jag är jagad. Jag är lite avig som inte har förstått att det är jag som ska ut och jaga. ”Hungriga vargar jagar bäst”, var det ju.

Idag bollas jag mellan olika myndigheter där byråkrati och regelverk är viktigare än människan. Jag vet att jag är otacksam Reinfeldt. Precis som du tänkt dig står jag ett steg närmare arbetsmarknaden. Jag står också ett steg närmare ekonomisk kollaps och ett steg närmare hjärnsläpp. Precis som det var tänkt att fungera tyckte jag mig höra dig säga en dag på radion. Som tur var har jag anhöriga som kan hjälpa till när trygghetssystemet inte fungerar. Också det precis som det var tänkt.

Men Reinfeldt! Är det inte dags att lägga in en högre växel nu? Är det inte dags att ruska om lite extra nu? Alla har ju inte vaknat ännu. Jag hjälper gärna till och sprider ditt budskap. Börjar med ett litet klipp ur din bok.

De som lever på bidrag […] skall göra detta väl medvetna om att det kan leda till att ingen standard garanteras. Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras. De hälsosamma riskerna är mycket mänskligare än den falska tryggheten.

PS! Försäkringar som t.ex sjukförsäkringen och A-kassa går också in under bidrag.